jag tänker skriva en sak som jag verkligen inte skriver för att få sånna där - oh nej du e inte. - nej du e söt. - säg inte så, för de e inte sant. och sånna jävla skitkommentarer. jag tänkter skriva, för jag får panik och dör lite. och jag kommer inte på något att göra åt saken. för man kan inte sudda bort känslan. men

jag får panik på att jag e så himla äcklig.
och det dyker bara upp fel efter fel även när man tror att man redan hittat allt man kan
och det spelar ingen roll om det är sättet man pratar på eller hur man ser ut. vad som helst
äcklig hela tiden iaf. spelar absolut ingen roll. och jag får ju fan PANIK!
för vad ska man göra åt det. och jag förstår verkligen när folk säger saker. tex att jag e störd. för det e ju så, och det är också äckligt. för det sätter sig.

jag dör på att jag e så jävla tjock och jag dör på att känna jävla äckligt. och jag vet att man kan göra något åt tjock, men det spelar mest ingen roll,
för benen kan inte bli smalare mkt ändå. man kan bygga muskler istället för mitt fett men det är ändå inte så jag vill ha. för jag vill va smal.
ändå tar jag den där jävla godisbiten för att tröst/tråkäta. och jag har inte motivation/pengar till att typ träna. och inte springa heller här i äckliga bögsjö.
för inte ens gå i bögsjö vill jag.

jag dör i alla kläder, jag hatar typ komplimanger (även fast ingen verkar tro). jag pallar inte sånt. eftersom JAG vet att det inte e sant. för det spelar igen roll om typ 100 pers skulle säga att jag va jävla söt. (blä, trött på ordet) för jag skulle ändå veta.

nej jag vill inte ha uppmärksamhet på detta inlägg. för egentligen hoppas jag att ingen läser. och varför jag då publicerar vet jag inte.
men det är såhär jag känner, oftast hela tiden. liten del. någon krake som jag inte vet kanske läser min sugiga blogg och känner igen sen. den e inte ensam.
jag kan inte det här.