Mitt "happy-jag" försvann nog samtidigt som bilen styrdes hit mot Bögsjö & Södermanland i tisdags. Det är grått och trist här och jag är precis likadan. Formas efter detta väder. Skolan kändes piss redan innan den börjat och visst är det exakt så nu när den är igång också. Jag är trött och jag orkar inte. Jag vill leva men det går inte. Mina spärrar öppnas inte och om en väl gör det så stängs den lika snabbt. Allt rasar alltid någon gång och ingenting som kommer är bra. Det slutar alltid dåligt i slutändan.
(du rör vid allt)
Det är ingen som förstår mina gåtor.

Nu sitter jag här hemma i köket, med ellens mjukisbrallor och fryser. Ingen ork till att gå och hämta en tjocktröja.
Imorgon ska jag bli full, full för min skull.

Damp i mitt huvud

du skulle ALDRIG göra något sånt mot mig.

jag borde sättas i isoleringscell.
då skulle jag inte kunna göra saker, skriva eller säga saker som får mitt huvud att gå i tusen.
saker som rullar om och om igen i mitt huvud och planterar ogräs som aldrig försvinner.

inatt skulle jag vilja skriva. skriva allt det där som är så konstigt. det som gör mig så tom. depp. och ensam. men eftersom "det där" förvandlas till allt så blir saken svårare. ännu svårare blir det när jag inte kan sätta fingret på det där "allt". så jag antar att jag får strunta i att skriva. precis som så många gånger förr.

inatt sover jag hemma. det har jag inte gjort sen i torsdags. tror jag. vet inte om det är ensamt eller inte. vet inte om det är lika ensamt som när jag är med någon. det suger att det är såhär, att jag är såhär.
jag ska iallafall upp om fem timmar. följa med nathalie till tandläkaren i örebro. så jag borde sova. även fast jag inte vill. inte har lust. även fast jag inte är trött.

Jag har idag, under min ensamma tid i lägenheten, konstaterat att jag skulle nog kunna bo själv. Även fast det är sjukt ensamt och tråkigt att sova själv så är sjävla grejer med att vara själv annars helt okej. Jag skulle nog trivas där inne i Katrineholm, i Nathalies fönster, och bara titta ut. Sitta där och lyssna på regnet precis som inatt, dock så känns det mer ensamt när det regnar och så vidare än om det är fint väder men i alla fall.

det är lätt att skriva - det är bra
lika lätt som att fejka det där leendet

det är svårt att få ut sånt som skulle behövas
lika svårt som att vissla med munnen full med kakor

sanningen är den att jag lurat mig själv till - bra
för kroppen har ingenting att säga emot längre
jag har tagit över mitt egna skal
från att varit proppfull till att blivit helt tom
och då är det jag som styr.
[vem är jag?]

så varför ljuga på så vis när någon frågar
för om jag får välja själv
vet jag att folk nöjer sig mer med - bra
för när jag ändå inte känner något
tänker något
varför ska jag då svara svar som inte skulle passa lika bra
det duger. okej. rullar på.

önskar något kunde få mig tillbaka på spår
ge mig tillbaka allt jag hade innanför skalet förut
för som så många gånger förr - JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA TOM

så egentligen skulle nog mitt riktiga svar vara
- jag vet inte. jag har inte den blekaste aning om hur det är. hur jag mår.

problemet är att jag är så jävla bra på teater
så inte en jävel skulle märka mina fel

Vill bara skriva att jag känner mig förjävla tom och ensam just nu. Även fast jag är med massor personer så känner jag mig nästan ensammast i Sverige. Jag har fått tillbaka mitt tomma skal denna långhelg och det är extremt jobbigt denna gång. Jag kollar mobilen stup i kvarten för att se om någon hört av sig, ser att det är tomt och kastar ifrån mig den. Om jag fått något så orkar jag nästan inte svara, eller blir besviken. Just nu känns de som att allting bara går nerför och att jag kommer vara i denna svacka ett bra tag. Vet inte om det just är en speciell grej som gjort detta eller om det är allting kombinerat. Jag vet bara att allting väger tungt just nu och jag orkar inte göra någonting åt det, särskillt inte när jag inte vet vad jag ska göra.

Det är tomt och ensamt och det kommer vara det ett tag ..

don't care what they say
all the games they play

I want you tonight

.