Jag hittade nyss en gammal mapp på min hårddisk, eller mer en mapp sen nian-tiderna.
Jag vet att jag har sagt det förr och jag kommer säga det igen.

Jag SAKNAR hur jag tog bilder.
Jag saknar hur jag redigerade dom.
Jag saknar personerna.
Jag saknar mina tankar.
Jag saknar sakerna som jag gjorde.
Jag saknar mina smala ben.
Jag saknar min platta mage.
Jag saknar mina vakna nätter.
Jag saknar mitt långa fina hår.
Jag saknar våra bus/bråk i skolan.
Jag saknar mina samtal med min dåvarande nattkompis.
Jag saknar känslorna.
Jag saknar mina dumma, konstiga frågor på NO:n.
Jag saknar att ta egna raster på x-dagarna.
Jag saknar att gå till OK och köpa korv när det var äcklig mat.

Jag skulle kunna fortsätta att göra listan ännu längre men jag tror de flesta förstår.

För hur dåligt jag än mådde och hur dåligt allting än var så kommer det nog vara den bästa tid (hittills).
Kan inte riktigt förstå varför egentligen, eftersom jag var som jag var. 
Jag kan inte släppa det och veta att ingenting av det där som jag saknar kommer komma tillbaka gör mig fan ... vet inte .. depp ?

Det var en bra tid i en dålig period.