Mitt "happy-jag" försvann nog samtidigt som bilen styrdes hit mot Bögsjö & Södermanland i tisdags. Det är grått och trist här och jag är precis likadan. Formas efter detta väder. Skolan kändes piss redan innan den börjat och visst är det exakt så nu när den är igång också. Jag är trött och jag orkar inte. Jag vill leva men det går inte. Mina spärrar öppnas inte och om en väl gör det så stängs den lika snabbt. Allt rasar alltid någon gång och ingenting som kommer är bra. Det slutar alltid dåligt i slutändan.
(du rör vid allt)
Det är ingen som förstår mina gåtor.

Nu sitter jag här hemma i köket, med ellens mjukisbrallor och fryser. Ingen ork till att gå och hämta en tjocktröja.
Imorgon ska jag bli full, full för min skull.